Freestyle indelas i klasserna I, II och III. Kraven på programmen ökar successivt från klass I till klass III. Bedömningen sker i tre kategorier:

Utförande: bedömning av hur programmet utförs under tävlingsdagen. Samarbete mellan hund och förare. Hund och förare är uppmärksamma på varandra och samarbetar under programmet. Hunden ska arbeta naturligt och villigt. Ju mindre missförstånd mellan hund och förare desto högre poäng.

Programmets planering och kvalitet: bedömning av den tekniska kvaliteten på utförandet, koreografins utformning och hur programmet planerats och genomförs efter ekipagets förutsättningar. Programmet genomförs utan oavsiktliga avbrott och stopp. Hunden och föraren är självsäkra i sitt framträdande och programmet flyter. Rörelser och positioner utförs precist. Signaler såväl röstkommandon som kroppsliga signaler får förekomma. För att få höga poäng ska signalerna vara diskreta och inarbetade i koreografin så att de inte förstör programmets helhetsintryck. Hunden ska svara korrekt på förarens signaler. Fokus på hunden Programmet utförs så att hund och förare utgör en helhet. Hunden och dess insats är dock det som står i fokus för bedömningen. Det är i första hand hundens rörelser som bedöms, inte förarens. Det är viktigt att inte föraren genom sitt agerande stjäl uppmärksamheten från hunden och gör så att den kommer i skymundan.

Tolkning av musik: bedömning av de faktorer som gör att programmet passar till den valda musiken och att program och musik passar ekipaget.

I var och en av kategorierna kan maximalt 10 poäng erhållas. Domarnas poäng anges med en decimals nogrannhet. Hundens slutliga poäng utgörs av poängsumman över alla tre kategorierna från samtliga domare dividerat med antalet domare. Slutpoängen anges med två decimalers noggrannhet.

Det finns inga obligatoriska rörelser. Andelen HTM-positioner som får ingå är dock begränsat och poängavdrag görs om andelen positionsarbeten som är godkända enligt HtM-reglerna överstiger 25% av programmet.

Klasser:
 
Klass 1: Programmets längd minst 45 sekunder och maximalt 2 ½ minuter.
Programmet vara uppbyggt kring relativt få, enkla rörelser (cirka 3-6) och enkla övergångar mellan dem. Exempel på enkla rörelser är slalom/åttan, positionsarbete och snurrar. Samarbetet ska vara gott men behöver inte vara felfritt för att belönas med uppflyttningspoäng. Programmets planering och kvalitet kan vara enkel liksom tolkningen av musiken. Det ställs inga stora krav på uppfinningsrikedom.
 
Klass 2: Programmets längd minst 1 minuter och maximalt 3 ½ minuter.
Här ställs något större krav vad gäller rörelser och övergångar. För att nå uppflyttning krävs här ett mer genomarbetat program där hunden mer självständigt klarar rörelser och övergångar, till exempel att hunden kan utföra rörelser utan tydliga hjälper och/eller på avstånd från föraren I klass II förväntas även en högre
grad av precision i hundens rörelser, samt en ökad uthållighet hos hunden. Högre krav i relation till klass I ställs vad gäller programmets utformning och tolkningen av musiken.
 
Klass 3: Programmets längd minst 1½ minuter och maximalt 4 minuter
Här förväntas hunden visa prov på förmåga att arbeta självständigt, till exempel genom att hunden utför rörelser på ett eller flera av nedanstående sätt:
• utan tydliga hjälper
• på avstånd från föraren
• självständigt så till vida att hunden gör en rörelse medan föraren gör en annan.
(Observera att ovanstående tre punkter endast är några bland många tänkbara sätt att visa på hundens förmåga att arbeta självständigt.) Programmet ska i hög utsträckning uppfattas som en sammanhängande helhet, utan tydliga, oavsiktliga stopp mellan rörelser. Högre krav än i de lägre klasserna ställs vad gäller hur avancerade rörelserna är och den precision med vilken de utförs. Högre krav ställs också vad gäller kreativitet i programmets utformning
och hur programmet skapats för att tolka den aktuella musiken. Klass III-program bör ha ett högt underhållningsvärde där hundens förutsättningar verkligen kommer till sin rätt.
 

Uppklassning:

För att en hund ska få flytta upp en klass krävs att uppflyttningspoäng erhållits på officiell tävling. Uppflyttningspoäng innebär en snittpoäng om minst 75% i samtliga tre bedömningskategorier (alltså minst 7.5 poäng i snitt av domarna i var och en av de tre kategorierna). Uppflyttningspoängen följer hunden. Föraren får själv avgöra när hunden, efter erhållen merit för uppklassning, går upp i nästa klass. Har hunden startat i en högre klass kan den inte återgå till den lägre klassen igen. Hund som blivit meriterad till högre klass vid officiella tävlingar utanför Sverige har rätt att flytta upp till motsvarande klass även i Sverige.

Certifikat:
Certifikat delas ut i klass III i freestyle till samtliga hundar som uppnår minst 75% i
snittpoäng i samtliga bedömningskategorier. Även en hund som redan är freestylechampion eller innehar Freestylediplom III kan tilldelas certifikat.
 

Titlar:

I klass I-II kan samtliga hundar erövra Freestylediplom. Diplomen benämns FDI respektive FDII.

Hund som är registrerad i SKK eller erkänd utländsk kennelklubb och som inte är kryptorchid kan tilldelas Svenskt freestylechampionat (SE FreeCh).

Kryptorchid eller oregistrerad hund kan inte erhålla championat, de erhåller istället vid motsvarande meritering Freestylediplom III (FDIII).

Bonzos första "program"

På avslutningen på första freestylekursen på Tass i Hand var det dags för Bonzos första framträdande som ni kan se på videon nedan.

En typisk dag på freestyletävling 🙂 Det går åt mycket rekvisita!