Fredagen den 3 oktober

Det här blir mitt första inlägg i Veckans Voff, som människorna troligtvis skulle kalla för dagbok eller blogg.
Jag är inte van att skriva dagbok, eller, jag är egentligen inte van att skriva alls så ni får ha överseende såhär i början ifall det smyger sig in vissa stavfel och knepiga meningar.

Dagen har varit till belåtenhet tycker jag. Jag var på lite dåligt humör när jag vaknade i morse eftersom jag inte fick sova i mattes säng inatt. Dåligt! Hon påstod attdet berodde på mitt dåliga uppförande igår kväll, som jag själv inte har något som helst minne av, därför tror
jag snarare hon tyckte det var för varmt med mig i sängen.
Jag förlät henne dock ganska fort eftersom jag faktiskt fick ligga och mysa lite i morse under det varma gosiga täcket. Sedan var det dags för den vanliga morgonkissningen i trädgården och efter det, dagens höjdpunkt: FRUKOST!!



Efter frukosten fortsatte jag slappa i ett par timmar medan mina båda mattar fixade och donade i huset. Åja, nu kanske ni tror att jag inte hjälpte till men där har ni fel för jag plockade minsann upp ett antal smulor ifrån golvet och jag erbjöd mig även att "diska" talrikarna.

Längre fram på dagen blev det en promenad ned till Veddö. Det har regnat mesta delen utav dagen men som tur var höll det upp precis när vi gick. Annars är jag inte säker på att jag hade följt med på promenaden, regn är ju inte någon hit precis. Det var i alla fall ganska mysigt även om tassarna blev alldeles för blöta. Nere vid Veddö träffade vi på några fåniga kusar som knappast kan ha sett en vovve förut, så som de stirrade på mig. Jag försökte få igång dem till lite gemensam lek men hästar måste vara fruktansvärt tråkiga djur för hur mycket jag än busade med dem så stod de fortfarande bara där och stirrade. Dötrista!
Min knasiga matte verkade ändå tycka att det var något visst med de där skumma djuren för hon larvade sig som bara den med dom. Gav dem äpplen och snackade med dem, som om de skulle begripa vad hon sa ^^
Det tog ett bra tag innan jag lyckades släpa bort matte och matte från hagen och när vi gick därifrån snackade de något om bra miljöträning. Jag begrep visserligen inte allt de sa men de där hästarna kan väl knappast ha varit bra för miljön så illa som de luktade? Eller vad tror ni. Jag får nog fundera på det inatt.

Annars har det varit lugnt, särskilt på revirfronten. För några dagar sedan hade vi älgar i trädgården men jag har kollat av väldigt noga varje dag nu och inte sett några fler spår efter dem. Tur för dem kan man lugnt säga! Inte för att jag har något emot älgar, så länge de inte är på mitt revir, och allra helst ska de förstås vara på tallriken.

Nej nu börjar det bli sent för en liten hund, var ute på sista kissturen för länge sedan. Dessutom sägs det att tiden går mycket fortare om man sover bort den och eftersom jag har varit sugen på frukost ganska länge nu är det väl bäst jag går och snusar så den blir framdukad någon gång!

Blöta pussar//Sandie


Måndagen den 13 oktober

Hej igen
Det har varit dåligt med att skriva men jag har jobbat hårt under veckan. På vardagarna jobbar jag på överviktsmottagningen i Grebbestad, hårt jobb må ni tro, man måste vakta noga för det kommer olika människor dit nästan hela tiden. De flesta är trevliga men jag brukar hålla mig på min kant, man vet aldrig och är man vakthund så är man. Det konstiga med mitt jobb är att alla utom jag verkar ha något de kallar "lunchrast". Jag tror att de åker iväg och äter då men jag har då aldrig fått något att äta. Matte säger att jag bara äter 2 gånger om dagen och det är på morgonen och kvällen och då är det minsann noga, maten vägs och jag äter prick 22 gram!!

I torsdags var jag på Tanums brukshundklubb och tränade agility. Då träffade jag min bästa kompis Lusi. Hon är också en obeskrivligt vacker hund, hon ser nästan precis likadan ut som jag men 1 kg lättare (mindre muskler alltså). Jag var lite ringrostig men kom snart i form igen så nu har matte bestämt att jag ska vara med i KM i Tanum nästa helg. Vi får väl se om jag har lust, ska tänka på saken.

Nej, nu är det sovdax, jag ska sova under täcket vid mattes fötter inatt, bäst att krypa ner.
Vov och godnatt.


Blöta pussar//Sandie

Fredagen den 16 oktober

Voff på er igen!
Veckan har varit bra, särskilt igår då matte glömt en skål med lite vispgrädde kvar på bordet vilket smarta jag snabbt upptäckte. Hann slicka i mig det mesta innan jag blev upptäckt. Då muttrade matte något om nerdragning på kvällsransonen men då tyckte jag hon var orättvis så jobbigt som det varit under dagen när vi tränade agility. Okey, visst fick jag en del skinka då men matte gav en del av skinkan till Lusi som också var där. Vi hade jättekul och jagade varandra. Lusi lärde sig "tunnel". jag tycker det är jättelätt men Lusi hade aldrig provat förut. Men hon fattade direkt att man får skinka om man springer igenom tunneln så sen sprang hon hur lätt som helst. Det är Lusi och jag på bilden idag, jag var artig och lät Lusi sitta bäst i mattes knä.

Matte och matte var på en föreläsning i onsdags om hundproblem (fattar inte varför, vi har inga problem) och efter det pratar dom om "lugnande signaler". När jag skäller på rådjuren och andra inkräktare nu så säger dom inte bara "räcker" som förut utan dom gäspar också och slickar sig om munnen. Det ser inte klokt ut!! Men jag tror att det är något rastypiskt! Ska bli intressant att se om husse också gör så, han har varit iväg på jobb och kommer hem idag. Då ska vi busa när han kommer.

Nej, nu vankas kvällsmat så nu slutar jag för idag.
Voff och trevlig helg på er alla.

Blöta pussar//Sandie

Söndagen den 19 oktober

Hallå allihop!
Idag är jag lite trött men mycket NÖJD med mig själv. Jag kan numera titulera mig KLUBBMÄSTARE i agility i Tanums brukshundklubb. Om jag får säga det själv (och vem skulle hindra mig?) var jag superbra. Jag vann både agilityklassen och hoppklassen, resultaten slogs sen ihop och då fattar ni ju att ingen kunde slå mig. Matte Sofia var hyfsad också, lite dålig kondis förstås, får träna lite bättre i framtiden.

Det var en festlig tävling för jag fick köra ett lopp i vardera klassen med matte Eva också. Det tror jag var någon sorts uppvärmning eller kanske mental störningsträning. Inte ens Oidipus (en agilitychampion som jag känner) hade fattat ett dyft. Hon viftade alldeles väldigt med armarna och pratade, nja snarare skrek, hela tiden. Hon blir nog aldrig något stort inom agility när hon blev diskad trots en sån superhund som jag.

Jag firade med lite skinka och tar nu en tidig kväll, gäsp och natti med er alla.

Blöta pussar//Mästarinnan Sandie

Söndagen den 26 oktober

Voff och hej på er i höstrusket!

Visst är det tråkigt med det här vädret
Här på kusten har det varit storm och ösregnat hela natten vilket resulterar i massa tråkigheter för en liten vovve som jag.
Till och börja med har jag inte fått någon vidare skönhetssömn, jag menar, vem kan sova när det låter som om hela huset ska rasa ikull?!
Sedan är det ju det här med att gå ut och gå också. Visst är det trevligt med promeader, men, INTE NÄR DET REGNAR!! Det verkar dock inte matte ha fattat för hon säger att vi ska ut oavsett väderleken, taskigt tycker jag :/
Nej, sådana här dagar önskar man nästan att man vore katt. Tänk så skönt att få gå på låda och slippa släpas ut i regnet för att kissa. Helst av allt vill jag bara ligga framför brasan hela dagen och möjligvis göra några förflyttningar då och då till matskålen.

Nehepp nu får man inte filosofera mer heller för nu kommer de och tänker tvinga ut mig på långpromenad...
Kanske skriver en snutt till ikväll om jag inte har blivit helt dränkt i regnet.

Voff voff på er!
      

Måndagen den 27 oktober

Voff igen!
Ja, så var det arbetsdag igen, upp i ottan redan klockan 7.30 och sen inte hemma förrän efter mattid! Tur jag fick vila på jobbet på förmiddagen.

Igår blev minsann ingen vila när vi promenerade. Att kalla det för promenad är att ta i, simtur är ett bättre namn. Jag kände knappt igen mig på golfbanan, det var nya sjöar (matte kallar det vattenhinder) överallt. Ibland skulle jag lugnt vada över och plötsligt försvann marken!! Tur man är en mästare även på att simma.

Idag tänkte jag inte gå ut alls men matte och matte hade köpt nya pannlampor och jag hade fått ett nytt jalsband som blinkade blått hela tiden så dom tyckte vi var tvungna att prova all den nya utrustningen. Jag tyckte att det räckte att vi gick till soptunnan och eftersom det började hagla tyckte matte och matte också det. Vi var iallafall snygga den korta biten! Vet ni att det haglade jättemycket sen. Det såg ut som det snöat och nu har det börjat det blixtra och dundra så nu säger husse att vi måste stänga av datorerna och då kan man ju lita gärna ta och koja.

Natti på er
Sandie, som faktiskt kan allting

Söndagen den 2 november

Voff voff!
Det har varit mycket under veckan. Först fick jag åka med matte Eva och husse till Kumla. Det var ett kärt återseende av ffa min korg och min granne Birgit, jag älskar Birgit faktiskt. När jag var hos Birgit hälsade jag också på mina kompisar Chip och Lissa som bor där. För att inte vara chihuahuas är dom rätt okey, dom stackarna kan ju inte hjälpa att dom är engelska jaktspringer spaniels. Springer och springer förresten, jag springer nog lika fort som dom, Lissa och jag har jagat hare och jag var jättesnabb.

I Kumla snöade det och var jättekallt och slabbigt så jag fick ha mitt vintertäcke på mig. Det var skönt att komma tillbaka till Fjällbacka igen, här är det minsann ingen snö.

Vi har haft besök i helgen för det var allahelgonahelg, fast matte kallade det Halloween. Frida från Göteborg var hos oss, fast hon och matte bodde i Birdiebo och hade fest där. Frida luktar ganska gott av två hundar. En har jag träffat som heter Zelda och var rätt just fast för stor och fel färg (svart) men den andra är bara valp ännu (fast en rätt tung valp!) och heter Nitro, han är en doberman säger Frida. Matte och Frida klädde ut sig och var på ett ställe som heter Storm men jag märkte inte att det blåste något. På kortet ser ni hur matte såg ut. Själv vägrade jag förstöra min vackra päls med något liknande men är man naturligt vacker behöver man aldrig använda smink säger matte Eva.

Natti natti och dröm om snygga chihuahua´s
Sandie (ni har väl sett min nya video som jag funderar på att skicka till melodifestvalen)

Söndagen den 8 november

Voff voff!
Det har varit en resande vecka. Efter att jobbat hårt 2 dagar åkte jag, husse och matte Sofia till Kumla. Jag och matte var med för att sköta om husse som skulle operera ett öga. Matte Eva ansåg att husse inte skulle få köra bil efter operationen så det skulle jag och matte Sofia sköta om. Vi hade väldigt jobbigt, först fick matte S följa med husse till sjukhuset medan jag fick "hålla tassarna hemma". Det var inget hundvänligt sjukhus så jag var inte välkommen!! Fy, tacka vet jag Frölunda vårdcentral, det är ett toppenställe må ni tro, där jobbade jag när jag var valp och där gillade dom hundar minsann. Ja, sen kom dom hem och då hade jag ett väldigt sjå att tvätta husses öron medan matte S droppade ögondroppar i hans öga 4 gånger om dagen. Sen åkte vi hem till Fjällbacka igen.

På söndagen firade vi något matte kallade "Fars dag". Det var en bra sak att fira för jag fick ett ben. Husse fick också paket fast bara tråkiga saker som inte gick att äta. Min egen pappa fick ingeting, iallafall inte av mig.

Det var jättedåligt väder hela dagen och jag bestämde mig för att inte gå ut. Matte insisterade på att jag var tvungen att iallafall gå ut lite men jag var bestämd och hon fick bära mig ut i trädgården. Där var jag snabb må ni tro! Sen var jag snart inne vid brasan igen. Och där tänker jag vara kvar resten av dagen!
Varma voff från
Sandie, framför brasan

Söndagen den 16 november

Voff på er i kylan! Det här har varit en rolig vecka med långpromenad nästan varje dag (mer sånt tack!). Mest har jag fått gå på golfbanan för matte säger att det är ett av de få ställen där hon känner sig ganska säker på att släppa mig eftersom det inte finns några bilar där. Jag springer jättefort och det är klart att om det inte finns några harar att jaga så får man ta de på fyra hjul istället.
Idag när hela flocken skulle ut och promenera träffade vi på en jättekonstig typ utanför huset. Det var en (håll i er nu)... TAX!!!! Hon vimsade runt som en dåre runt huset och verkade inte ha koll på någonting, allra minst var hon befann sig. Matte och Husse försökte prata till rätta Kia (som taxen hette) och fråga var hon kom ifrån men hon var alldeles för uppspelt för att svara. Till slut, efter att hon virrat runt väldigt länge bestämde sig övriga flocken att vi skulle koppla Kia och försöka hitta hennes ägare! Sånt tycker jag ändå att hon får sköta på egen hand, kan hon inte hålla ordning på sin flock så är det väl hennes problem.. Det slutade i alla fall med att Kia fick låna (knyckte) mitt koppel och min jättefina röda scarves (som för övrigt knappt gick att knäppa runt hennes feta hals) och så promenerade vi allesamans iväg. Efter bara några hundra meter kom det en konstig typ med gröna kläder och ett gevär! Han såg väldigt förvånad ut när han tittade på Kia och personligen tror jag han beundrade den snygga scarvsen.
Det visade sig dock att Kia var ute och jagar och letade rådjurspår (vilket inte gick så bra i röd scarves och koppel) så vi fick släppa henne igen och så irrade hon vidare...

En annan väldigt konstig sak som händer här hemma är alla konstiga undersökningar som pågår! Visserligen är matte läkare men kan hon inte nöja sig med att undersöka sina patienter istället för att ge sig på mig?! Båda mina mattar har blivit väldigt intresserade av, ja vad ska man säga, mina bakre regioner. Jag tror att det är något som kallas för löp som vi väntar på (jag löper ju i trädgården varje dag men det här verkar handla om något annat). De har fånat sig vid datorn och tittat på en massa löjliga chihuahua killar rätt länge nu och påstår att de har hittat en perfekt fästman till mig (sen när blev arrangerade äktenskap tillåtna i Sverige va?!). Han såg kanske okej ut, självklart inte lika snygg som jag men det är väldigt svårt, men jag tycker att det är hundligheten som räknas och den kan man knappast se över internet. Men men, vi får väl se vad jag tycker, jag vet egentligen inte varför jag ska träffa honom över huvud taget, men matta och matte tjatar något om nått de kallar Puppisar!

Nä, det här tål helt klart att tänkas på, och tänka gör man bäst på full mage i korgen framför brasan så dit tänker jag bege mig nu!

Slafsliga slickar från er Sandie  <3

Torsdagen den 20 november

Ett ynkligt litet voff på er alla.
Tänkte att jag kunde skriva några rader nu när jag ändå är alldeles utslagen, för ni har väl hört vad som har hänt? Har ni inte?! Då är det bäst att jag tar det från början...

Dagen började riktigt bra. Jag vaknade i mattes mysiga, varma säng. Låg och drog mig ganska länge innan jag gick ut för dagens första kissning. När den biten var avklarad kom en av dagens två höjdpunkter, nämligen FRUKOSTEN  (för er som är lite tröga är nummer två kvällsmaten).
Sedan tog jag med mina båda mattar på en härlig långpromenad. Vi gick nästan hela golfbanan och det fanns inte mycket att klaga på. Vädret var strålande, det var inget folk som spelade på banan och som pricken över i låg det fullt med härliga harkluttar i gräset. Helt perfekt för en lite vava alltså!

Men den perfekta till varon skulle snart ändras. När vi kom hem från promenixen lade jag mig i soffan för en välförtjänt vilostund. Men jag fick inte vara ifred någon  längre stund för rätt vad det var kom matte och matte och sa att nu skulle vi åka. Intet ont anande satte jag mig i bilen och vi åkte en lång, krokig väg långt ut på landet (ännu ensligare än mitt revir). När vi äntligen stannade befann vi oss på en liten mysig bondgård och det luktade härligt! Den idylliska bilden skulle snart förändras för rätt vad det var öppnade matte en dörr och tänkte att vi skulle gå in där, men då satte jag stopp!
Med mitt utsökta luktsinne förstod jag med en gång vad det var för ställe de ville få in mig på, en (håll i er nu) veterinärmotagning!!!

Finns det någonting jag avskyr mer än katter så är det veterinärer. När jag var hos veterinären i Örebro försökte de sticka mig i benet. Men det ska jag säga er, man bråkar inte ostraffat med en chihuahua! Visserligen lyckades de, efter mycket trassel (hehe) ta ett blodprov. Då blev jag vansinnig och tänkte att, någon rättvisa får det väl ändå vara, och så tog jag några blodprov på de båda veterinärerna också..

Men för att återgå till dagens händelse så blev jag alltså intvingad till den där otäcka veterinären (tro inte att jag gick in frivilligt, nädå matte fick allt bära in mig). Redan i dörren mötte vi en stackars tax som hade väldigt bråttom ut därifrån så att något läskigt var på gång förstod jag ju genast. Till en början var det inte så farligt, visserligen tvingade de upp mig på det otäcka bordet men veterinären lyfte bara på min svans och tittade lite där bak (något förnedrande måste jag säga men det gjorde inte ont i alla fall). Det skulle dock bli mycket värre. Den dumma veterinären fick för sig att hon skulle titta, längre in om man säger så. Matte måste varit väldigt orolig att jag skulle ta blodprov även på denna veterinären för hon bad om att få en munkorg!!  Jag har väl aldrig hört på maken till fjantigt. Nu ska man helt plötsligt inte ens få försvara sig när någon rent ut sagt gör intrång!
Veterinären plockade i alla fall fram en munkorg (den absolut minsta storleken hon hade) och så tvingade matte på mig den. Sedan fick jag stå på bordet igen och så försökte veterinären titta mig i baken. Det tyckte jag var jätte obehagligt så jag hoppade kvickt undan och slet dessutom av mig munkorgen.
Då sa veterinären att hon skulle ge mig lite lugnande och det gjorde hon! En otäck spruta rakt in i låret (ajajaj!) sedan blev jag plötsligt väldigt trött och lyckades inte ha någon vidare kontroll över kroppen. De fortsatte greja och hur mycket jag än protesterade lyckades jag inte avväja intrånget.

Nu såhär efteråt fick jag reda på att de ville se ifall jag löpte, redan hade löpt, eller var på väg att löpa. Urlöjligt tycker jag! Varför frågade de mig inte rakt ut istället. Då hade vi sluppit både veterinärer, sprutor, konstiga topsar och dessutom kostnaden. Men det är som jag alltid har sagt, människor är en ganska underlig ras och det är inte alltid man förstår sig på dem.

Nä, nu när ni har fått höra hela den läskiga historien (den blev ganska lång) så ska väl jag vingla tillbaka till soffan. Har inte riktigt lyckats hitta koordinationen igen om man säger så.
Voff och znark på er, nu ska jag tryna!

Er supersnygga Sandie

Söndagen den 30 december

Voff på er alla!
Jag har inte hunnit skriva tidigare för jag har varit bortrest och bott på hotell. Det var ett bra och hundvänligt ställe, vi fick "checka in" (som matte kallade det när vi fick ett vitt kort som man öppnade dörren med!!) redan klockan 9 eftersom de trevliga människorna som jobbade där inte tyckte att en söt hund skulle behöva sitta i bilen och frysa. Matte, matte och husse skulle till något som de kallade "stämman". Jag vet inte riktigt vad det var men dom verkade ha väldigt gott om pennor och karameller. Jag var ensam på hotellet i flera timmar och passade på att ta min skönhetssömn. Matte hängde en skylt på dörren där det stod "do not disturb" för att jag inte skulle bli väckt. När min flock kom tillbaka tog jag med dem på en promenad. Det blåste alldeles väldigt och vi bodde precis vid älvstranden så vågorna gick höga. Jag gick inte nära kanten! Sen åt vi på hotellrummet för att jag inte skulle behöva vara ensam mer, det var trevligt och gott.

Dagen efter turades flocken om att besöka "stämman". Matte E och jag tog en lång promenad i stan. Jag hittar ganska bra där för jag bodde i Göteborg när jag var valp. Då jobbade jag på Frölunda vårdcentral varje fredag och där jobbade massor av jättetrevliga människor, jag ville vi skulle hälsa på dem men matte sa att det var för långt. Hon envisades med att jag skulle posera för en vinterbild vid Liseberg, resultatet kan ni se här uppe.

Det var rätt skönt att komma hem till "landet" igen och kunna springa fritt efter den storstadsturen. Igår bakade vi lussekatter och var på julskyltning. Jag ville vi skulle baka lussehundar istället men när jag såg hur dom såg ut tyckte jag det var bra att de hette katter, dom var inte vackra alls, helt lika en katt faktiskt! På julskyltningen träffade jag en annan vava, en killvalp. Han visste inte riktigt hur han skulle uppföra sig så jag fick sätta honom på plats, så nu vet han nästa gång! Sen träffade jag Carro och det var jättekul, henne gillar jag även om Lusi inte var med idag för hon gillar inte fyrverkeri (men det gör jag).

Nej, nu ska vi göra pepparkaksdeg och sen ta en promenad.

Sandie, mitt i julbaket 

Måndagen den 15 december

Voff igen!
Tja, nu har man blivit en mogen dam med fästman och allt! Matte, matte och jag var i Skåne i helgen. Vi åkte redan på torsdagen och började med att hälsa på en trevlig familj i Påarp. Där fanns tre chihuahuas, jag gillade med en gång hanen som hette Gaston samt en av tikarna som hette Jizza. Den tredje vavan som också var en tik, och hette Anwinn gillade jag inte men det bästa med det var att då fick hon sitta i en bur när jag var där, haha, det var rätt tycker jag! Vi umgicks ett tag och Gaston fjäskade en del för mig. Sen åkte vi till matte S mormor och morfar där vi bodde. Det är ett bra ställe med mycket god mat (för mycket för mig tycker matte ibland!), en dag åt jag t ex strutsbiff. Sen var vi och hälsade på hos Gaston varje dag hela helgen. Matte lämnade mig där och medan hon var borta hade Gaston och jag verkligen "närkontakt" och jag tyckte han var en toppenkille. Snygg är han också, ni kan se honom på bilden här uppe. Hans matte var jättetrevlig och vi kom väldigt bra överrens, det var knappt att jag hann sakna mina egna mattar! Nu väntar vi alla (iallafall matte och matte) på att se om det är puppisar på gång. Jag är inte säker på vad det är men matte säger att det är något jättekul fast ganska jobbigt. Ja, ja vi får väl se, just nu trivs jag bäst framför brasan, har skrivit min önskelista till tomten och överst står bara sånt som går att äta.

Sandie, njutfullt från fällen framför brasan

Juldagen

Voff och god jul allihop!
Det har varit en bra jul, jag fick många julklappar, har faktiskt inte öppnat alla ännu (matte konfiskerade ett par, påstod att jag ätit tillräckligt!!). Julafton firade vi i Kumla där jag och övriga flocken redan på morgonen var hos grannarna och önskade god jul. Jag umgicks en stund med Chip och Lizza. Lizza hade mat kvar i sin skål så jag tänkte hjälpa henne med att äta upp den eftersom inte inte verkade orka med den men då blev hon plötsligt väldigt hungrig och åt allt själv. Sen såg vi Kalle Anka, jag tycker bäst om Lady och Lufsen och sen blev huset invaderat av tjocka släkten och då menar jag inte min utan husse och mattes. Jag fick först en räv av matte, det var en sån lång räv som man har dragkamp med. Den var också jättemjuk så jag har den även som kudde. Sen blev jag sur på kusin Lillis tofflor, dom såg ut som 2 blåa hundar, men jag visade dom vad jag tyckte om dom! Av moster Karin, Claes och Lilli fick jag sen ett grisöra och då bestämde jag mig för att Lilli fick ha sina tofflor och sen var jag nöjd för resten av dagen tillsammans med mitt grisöra.

Idag har jag varit på långpromenad och nu ska jag och räven tillbringa resten av dagen framför brasan.

God fortsättning från er Sandie

Nyårsafton

Efter ett par dagar hemma i Fjällbacka är jag tillbaka tillfälligt i Kumla igen, ett fasligt åkande och jag tycker det är lite jobbig, särskilt med grannarnas jack russels (två st) och beagle (en st) som skäller i tid och otid. Väcker mig på morgonen också när jag behöver min skönhetssömn. Ska bli skönt att åka hem igen imorgon.
På dagens långpromenad träffade jag Märta, Doris och Sonja samt deras matte. Ingen av dom är chihuahua men dom är helt ok ändå tycker jag, även om jag är lite tveksam till att matte bjuder dom på mitt godis. På bilden ser ni Märta, hon är trevlig och "mopsar" sig inte mot mig iallafall. Doris har 8 valpar hemma så ni förstår att hon är lite trött. Dom är 5 veckor gamla.
På kvällen var vi hos mina kompisar Chip och Lizza men idag var det inte lika kul som vanligt för jag fick sitta i min bur en hel del så att jag inte skulle äta upp en trist new foundlandshund som hette Trulsa!! Jag avskyr faktiskt stora svarta hundar, fick iallafall ett gott ben att äta på. Men det var skönt att komma hem och lägga sig efter fyrverkeriet som jag inte är ett dugg rädd för. Men ni må tro att den där Trulsa var rädd fast hon var så stor. Jaja, det är sant som matte säger: "storleken har ingen betydelse".

Gott Nytt År alla och en stor blöt puss på er från Sandie